Just nu är livet i gungning minst sagt. Det är ganska mycket ångest av olika anledningar och paniken börjar växa. 

Våren/ sommaren/ hösten 2012 var helt kaos. Panikångest, stress, skador på huset, ett jobb som inte fungerade med mitt liv, nära och kära som både mådde dåligt psykiskt och fysiskt samt pressen av att vara den drivande faktorn för att min dotter skulle få det stöd och den hjälp hon behöver för att kunna utveckla sin talförmåga och sociala förmåga. 
Jag var totalt slut som människa, som mamma, som chef & anställd och även som fru och bara Karin. Vem var jag egentligen? Jag var så totalt borta när det gäller allt. 
Jag tappade kontrollen helt. Jag gick ifrån mitt jobb, jag blev sjukskriven, jag hade panik attacker när tålamodet försvann och jag var på botten. 
Helt otroligt vad fort det kan gå från total harmoni till ett sådant totalt svart kaos. 

Jag tog mig upp, en liten bit i taget. Kämpade mig bit för bit framåt och såklart även några steg tillbaka igen innan jag kände att jag åter hade kontroll. Jag letade efter mig själv, jag rannsakade mig själv och de val jag gjort. Jag tog mig upp och en dag så kunde jag skratta med hjärtat igen. Vilken fantastisk känsla!

Nu igen är livet i gungning. Ja, det har inte varit så stilla sen dess heller men det har varit ganska stabilt iaf. Nu känns det som att det är mycket igen som hopar sig och denna gång så ska jag klara det bättre. Jag väntar inte tills jag når botten utan det gäller att arbeta aktivt!
Vissa undrar varför jag har valt att göra denna viktresa och jag gör det för min skull. Jag tänker inte göra det för någon annans skull utan det här är mitt, bara mitt!
Vissa frågar varför jag tränar och jag gör det för att jag mår fantastiskt bra av det och det hjälper mig även att handskas med problemen och tankarna. Jag jagar inte kicken utan jag handskas med frustrationen, stressen och min vilja att få må bra både på insidan och utsidan.

Just nu gungar världen men jag tänker då inte ge upp. Det är förhoppningsvis nu det vänder. 
Jag har lärt mig att uppskatta livet på ett annat sätt än tidigare. Saker och ting är inte självklara utan allt kan förändras. 

Jag ville bara säga att detta är den hårdaste kampen som jag har. Det är nu jag mer än gärna vill börja röka igen, dämpa det som dämpas kan. Det är även nu jag skulle kunna ge upp och skita i allt och äta äta äta. Ja, i dessa fall det är då jag faller inom alla områden. Om livet är kaos så finns det ingen anledning att fortsätta..
Känner ni igen er? Jag antar mitt mat problem startar vid såna här tillfällen och sedan bara rullar på. Men NEJ jag tänker inte vara den personen längre. Mat är näring och gott. Inget som plockar bort känslor! 

Livet ska inte vara enkelt.


3 kommentarer

Julia

31 Jan 2014 09:41

Så bra skrivet, du verkar så himla stark! Heja dig! Kram

Emma

31 Jan 2014 11:49

Jag tycker att livet borde vara enkelt, men det är det inte. Aldrig. Och tänk så mycket man lär sig i varje svacka.
Jag vet inte hur det är för dig, men själv mår jag mycket bättre när jag får prata (eller ja, oftast skriva) om det. Jag hoppas att en liten sten släpptes från ditt hjärta efter denna text. Du är värd att må bra. Det är alla människor. Men vissa får kämpa lite mer. Du verkar vara en otroligt stark person och jag önskar dig allt gott. Du och din fina familj kommer att fixa det här!

Stor kram¨

Sv. Som sagt, det är lite tråkigt när magens status går ut över allt annat. Men det är så för mig, när inte magen mår bra, då mår inte jag bra. Hoppas iallafall att det ska ordna upp sig snart, så jag kan bli lite gladare och piggare som vanligt :)

Usch, jag vet precis hur det är med den där ekonomiska paniken. Jag måste säga, att sett utifrån såhär, så hanterar du det väldigt bra. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig snart!
Trevlig helg!

Ronja

31 Jan 2014 12:05

Jag hoppas verkligen de blir bättre väldigt snart. De räcker med tråkigheter nu.

Sv; jo precis de är ju ryggen hans jag tänker på. Så väntar åtminstone två veckor till så får vi se sen. Så länge får han nöja sig med att sitta korta stunder i liggdelen. Går ju ganska bra de också.

Kommentera

Publiceras ej