Vad glad jag blir efter en riktigt härlig springtur! Det är så lätt att se framgången från gång till gång. Lite lite fortare och något längre. Fantastiskt!
Jag kämpar som en gnu med tekniken. Jag vägrar få ont så jag tänker hela tiden på ryggen, magen, försöker slappna av i benen, pendla rakt med armarna. Ja det här med att vara lite framåtlutad och inga ben framför kroppen utan steget ska hamna under kroppen. Det går bättre för varje gång men det är riktigt svårt. Jag vill trycka på i steget men det går inte för då blir det fel teknik igen. Jag jobbar med vaderna i uppförsbacke.. Jag måste googla igen för att se hur man ska bete sig. Jag bara vet att det här kommer bli bra!!
Kommentera