Okej, vad är den bistra sanningen? När jag till slut fick nog med mig själv så vägde jag 104,8kg. Jag kunde inte ha några byxor, men ett par kunde man iaf trycka på sig... Ja, det var nog det som var bristningsgränsen.

Så jag började äta bättre mat, började träna igen och gå och lägga mig i tid.

Så nu har det gått en tid och vikten står på 95,6kg. -9,2kg, -4,5 cm i midjan och kläderna sitter mycket bättre!

Jag älskar känslan av att må så här bra! Förstår faktiskt inte varför jag ska falla tillbaka, för det är underbart att få må så bra.

Jag har ingen direkt plan med livet. Det är som vanligt alltså. Ett steg i taget.

Som vanligt stöttar min man mig. Han är helt underbar! Orkade inte gå och fixa något nu till kvällen igår men då ställer han upp. 


Mums!


Kommentera

Publiceras ej